Ett möte på kyrkogården...

Hon ser mig inte där hon sitter på en bänk i skuggan. Hennes hud är gammal och skrynklorna börjar bli mer påtagliga. Hon tittar ut över alla gravar och jag funderar på vad hon tänker. Så torkar hon sig i ögonvrån. Kanske är det en tår eller är så hon bara varm. Så mycket hon varit med om, så många människor hon haft möjlighet att träffa och lära känna. Kanske ligger många av dem här nu... här bland stenar och växter.

Solen flyttar på sig, likaså hon så att hon återigen hamnar i skuggan. Hon tittar plötsligt på mig och våra blickar möts. Utan att säga något hejjar vi på varandra. Alltkänns på något sätt så fint.

Jag fortsätter fylla på vatten i behållaren och känner hennes ögon i ryggen. Det kommer en svalkande vind och jag vänder mig om och ser att hon nu återigen sitter i solen. Den här gången sitter hon kvar. Hon tittar på mig igen, på gravarna och sedan vänder hon sig mot solen och sluter ögonen, det vita håret rör sig sakta i vinden. Plötsligt är hon långt borta...
Vardagsliv | |
#1 - - Elin:

ja verkligenm :)

#2 - - Emma:

Du är så duktig på att skriva...

Upp