Ett möte på kyrkogården...
Solen flyttar på sig, likaså hon så att hon återigen hamnar i skuggan. Hon tittar plötsligt på mig och våra blickar möts. Utan att säga något hejjar vi på varandra. Alltkänns på något sätt så fint.
Jag fortsätter fylla på vatten i behållaren och känner hennes ögon i ryggen. Det kommer en svalkande vind och jag vänder mig om och ser att hon nu återigen sitter i solen. Den här gången sitter hon kvar. Hon tittar på mig igen, på gravarna och sedan vänder hon sig mot solen och sluter ögonen, det vita håret rör sig sakta i vinden. Plötsligt är hon långt borta...
ja verkligenm :)