En slappardag på Copacabana

Vi äter sen frukost och tittar på tennis. Riktigt duktiga tjejer som spelar och T är imponerad, de ser inte så gamla ut heller. Jag är mest impad över att de orkar spela i värmen.


Idag har vi bestämt oss för att besöka Copacabana beachen som mamman i huset pratat så varmt om. Innan vi går dit går vi hem för att lämna lite saker. Möter pappan på vägen och det ser ut som han är på väg bort med en vän men vänder när han möter oss. Tydligen har han låst dörren som de lovat skall vara öppen hela tiden så nu måste han ändra sina planer för att låsa upp för oss...

Copacabana är inge hitt... inte om vi jämför med det vi sett innan. Detta känns som en typisk turiststrand. Vi badar och jag måste låna T´s badskor för att kunna ta mig i vattnet. Stenarna är så vassa, men med badskor går det bra.

Vi ligger på stranden hela dagen. Men efter ett tag söker vi efter skugga. Det är svårt att hitta, men T kommer på att vi kan lägga oss i skuggan av en stor reklamskylt. Det tar kanske femton minuter innan ett äldre par kommer och lägger sig kloss an oss. Damen slänger av sig sina kläde och börjar tokspruta med någon slags solspray som luktar äckelpäckel!! Vi funderar på om vi skall flytta därifrån, men bestämmer oss för att stanna, vi behöver skuggan.

På vägen hem ser vi kiwi och mandarin träd. Mandariner har jag sett tidigare, men aldrig kiwiträd.

  


Vi äter mat i Lapad, vårt ställe. Innan vi går ut ger Aida oss fler tips och pappan går runt mig hela tiden och klappar på mig... vet inte riktigt vad jag skall göra mer än att le, men efter ett tag tröttnar jag och vill därifrån. Brukar man klappa på alla sådär i Kroatien? T tror inte det för han har inte fått en enda klapp:)

Vi leter efter en restaurang som Aida och hennes familj rekommenderat. Letar och letar utan att hitta... vi ser en parkerings skylt för deras gäster men ingen Fellini. Till slut går vi in på ett hotell och frågar och killen berättar att Fellini lagts ner och att det nu är en ny ägare som döpt om restaurangen till Tennis. Skrattandes går vi därifrån. Som vi letat, och så finns inte Fellini. Restaurangen Tennis har vi ju gått förbi varje dag!

Vi äter där i alla fall och maten är god. Jag dricker nog det godaste rödvin någonsin!! Tyvärr är inte min hamburgare genomstekt, men eftersom den är så stor, verkligen skitstor, säger jag inget utan äter det som är ok och blir ändå mätt. Att steka den ytterligare skulle varit svårt eftersom det är ost inbakat.

På natten blir jag dålig! Magen bara krampar och jag tror att det är hamburgarens fel. När jag skall gå på toaletter ropar pappan på Aida. Kanske vaknade han till när jag låste upp. Han ropar en massa saker som jag inte kan förstå. Blir lite rädd och T måste följa med mig ut i hallen. Vill inte möta någon!!

Jag lyckas somna om men T är beredd med påsar säger han. Att må dåligt är inget hitt, att må dåligt när man är borta är än värre men att ha någon brevid sig som bryr sig värmer!
Dubrovnik 2008 | |
Upp