Tårar
Stora tårar som rullar nedför kinderna och hamnar på den nu tomma tallriken som står framför mig. Varför är det ibland så svårt att leva? Mammas röst inom mig, ät ni en god mysig middag tillsammans och stressa inte. Ta hand om varandra... Jag som får känslan av att inte vilja vara med längre... varför är jag så bräcklig...
En kram och tröstande ord, en känsla av att ha varandra, det får mig att le igen.
Som sagt, må gott alla. Nu skall vi åka och hämta bord. Hoppas på att Simon och Adam är hemma så att vi kan kramas ännu mer! Två små glada tvååringar som får alla att vilja le.
Ha en skön kväll nu, och unna dig nått riktigt kul, en extra godis, nya kläder, elle varför inte en bio..? Because your worth it!