Så oerhört ledesen!

Det svider, värker, gör fruktansvärt ont att behöva säga att jag just nu HATAR mitt jobb. Hur lågt kan människor, barn, sjunka!?! Och hur mycket måste jag sitta och ta emot? Vad jag har rätt till är jag fullt medveten om, men hur mycket har de, eleverna rätt till?

Detta arbete börjar likna det jag hade när jag var på Ica en gång i tiden, inte arbetsuppgifterna utan känslan av att inte trivas på jobbet. En fruktansvärd känsla som fyller hela kroppen.
Vardagsliv | |
#1 - - Sofia:

Fy så tråkigt det låter med en sådan stämning på ditt jobb! Tänker på dig och håller tummarna för att situationen ska reda upp sig!

#2 - - Johanna:

Ja ledsamt är just vad det är. så fortsäll hoppas för att det skall bli bättre. En sak är ju i alla fall positiv... det kan inte bli sämre än vad det är utan bara bättre.

#3 - - andreas en trappa ner:

här står man minsann i galla upp till knäna. och vad skall ungarna säga? de kommer väl gå man ur sandlådan och sen hem och slå isär spargrisen och plocka upp de stackars mynt som grisen svalt och samla ihop till en facklig representant som kommer att ställa dig till svars å deras vägnar.
har du provat medicinen och filmen:
"Att vara och ha"?
http://www.labyrint.nu/text.asp?id=3554
en kanonfilm som medför att man bara måste gå ut och utföra en lärargärning efter att ha sett den!

#4 - - Johanna:

Har inte sett den så det var ett bra tips. Tack!!

Upp