Var finns jag?
Försöker göra min röst hörd, men hur högt jag än skriker tycks ingen lyssna på mig.. Funderar snabbt på om jag skall bege mig hemåt, hem för att snabbt kunna dricka en kopp te i lugn och ro för att sedan åka tillbaka till jobbet. Men hur gör jag det? Hur dricker jag snabbt en kopp te för att koppla av? Så många här på jobbet som säger att trots kaoset verkar jag lugn som en filbunke som inte ser att det inuti mig river en orkan.
En kollega sa till mig idag när vi möttes i hallen, Jag ser dig sa hon, hur du försöker. Hon hade sett en av alla situationer som nuförtiden allt oftare händer. Ja sa jag, det gäller att ha långa armar för att kunna hålla in alla som behöver någon som håller.
Mitt i allt dett funderar jag på var jag finns? För i allt detta är det lätt att tappa bort sig själv och det man själv tror på. Det gäller att bara att hålla ut, överleva..och jag är bara 24 år. Längtar hem! Vissa stunder är jag nästan beredd att göra vad som helst för att slippa vara här, slippa vara ensam.
Jag försöker ändå att vara glad, försöker att vara mig. Jag räknar dagarna till helgerna och hoppas på att tiden skall gå snabbt, ibland gör den det.
Kram till er alla
Håll ut Johanna! Du gör ditt allra bästa, mer kan du inte göra. En dag kan du titta tillbaks på den här tiden å känna att du blivit starkare och lärt dig nåt! Stå på dig (även fast ja vet att d e svårt) STOR kram /Jossan