Vi fångar bajs.

Mörka moln på himlen avslöjar att ett regn snart är påväg. Barnen är ursöta i sina neongröna västar och hand i hand promenerar de gatan fram. Valde att inte ta någon jacka med mig, och kanske var det dumt... det är faktiskt lite kallt i vinden.

Stannar uppe på ett berg och efter att frukten är delad och uppäten springer barnen iväg för att leka. Utflykterna till skogen är nästan alltid uppskattade av barnen, men även av oss fröknar. Eftermiddagarna blir lugnare efter att man fått ägna hela förmiddagen åt att springa av sig allt bus.

Två barn sitter vid en vattenpöl som bildats i en grop i berget. De har pinnar och det ser ut som om de sitter och metar.

- Fångar ni fisk?
- Ja, svarar flickan. Konstiga fiskar!
- Jasså, vad är det för konstiga fiskar? frågar jag. Kan man äta dom?
Flickan rabblar upp massa konstiga fiskar medan den lilla pojken tittar stort på mig.
- Vi fångar bajs, säger han allvarligt.
- Nä nu tror jag att du skojjar, säger jag. Inte finns det väl bajs i vattnet... Blir lite rädd att de fått för sig något och satt sig ner och bajsat i den lilla pölen. Jag tittar ner i vattnet men ser inget, tack och lov!
- Här, pojken pekar på en svart jordhög han tagit upp ur vattent. Johanna säger han, mycket allvarligt igen. Bajs är faktiskt svart! Har du aldrig sett det?


Vad skall man säga? Ibland är barn klokare än oss och låter fantasin flöda fritt utan att sätta några som helst gränser. Ibland önskar jag att jag åter fick ha den fantasin...
Vardagsliv | |
Upp