Å Andra Sidan

- Åh, säger han och drar henne intill sig. Så här kan vi inte ha det mycket längre, snart måste vi flytta ihop. Hon kurar in ansiktet i hans nacke och drar en djup suck. Andas in hans doft och samtidigt som hon tar in vad han just sagt skakar hon det av sig med en bestämdhet hon inte visste sig äga. Hon vet inte om hon orkar mer tomma ord.

Famnen är så mjuk och varm. Varför kan det inte alltid få vara så här? Att få krypa ner i en säng som redan är uppvärmd, få ha en arm som håller om henne, en axel att luta sig mot när det är som mest jobbigt!?! Visst har hon mycket, men uppkrupen i soffan i ett tomt rum känns axlarna att luta sig mot allt för långt bort.

Rummet känns för stort och hon känns alldeles för liten...