Hon önskar att de aldrig mötts
Morgonen var kylig och hon letade reda på en gamla jacka inne i garderoben. Skulle det likna en skinnjacka var hon missnöjd. Den kändes allt för trång och plastig emot den tunna tröjan hon bar under. Väskan på vänster axeln är tung och välfylld med det mest tänkbara praktiska prylar, säkert onödiga att bära runt på.
Hennes tankar försvinner till någon hon helst av allt vill glömma. Fast hon försöker tänka på nått annat ser hon hela tiden ansiktet framför sig. Försvinn snälla, ber hon tyst för sig själv. Lämna mig ifred, men ansiktet är som fastklistrat i hennes minne och tycks aldrig försvinna hur mycket hon än önskar så...
Hon önskar att de aldrig mötts... eller gör hon det?