Å Andra Sidan - Den lilla tanten med den vita kappan kommer förbi igen

Den lilla tanten med den vita kappan kommer förbi igen

Terrmometern vid domkyrkan visar på tjuga grader varmt och klockan är redan 20.08. Hon drar en djup suck och andas in de sista dofterna i den sena sommarkvällen. Plötsligt känner hon en droppe regn falla på kinden och ett regn drar plötsligt över Göteborg. Hon hittade en parkeringsplats precis i rätt stund och när hon går kungsgatan ner möter hon en liten kvinna i vit kappa.

Framför filmstaden är det få människor. Där som det annars så ofta brukas samlas människor utmed bänkarna. Människor som sitter och pratar och tittar på folk. Där har hon själv suttit... Men nu regnar det och de allra flesta söker skydd för att slippa att bli blöta.

Hon är först på plats och förvånas över att hon lyckats hinna dit i rätt tid. Hon tittar på klockan och tänker på alla människor som geneom tiderna fått stå och vänta på henne, stackare! Att stå utanför en biograf alldeles ensam är minst sagt dötrist och hon känner sig otroligt utittad och ensam. Hon tar fram telefonen och försöker ringa någon...

På en av bänkarna sätter sig en kille. Han ser också ensam ut, tänekr hon. Troligen väntar han också på någon för han tittar hela tiden på sitt armbandsur. Han ser nervös ut! Kanske skall ha på dejt, han ser så fin och förväntasfull ut... Den lilla tanten med den vita kappan kommer förbi igen. Hon frågar med darrande röst vad klockan är, hon väntar visst också på någon.

Så kommer de, äntligen. Efter att ha stått och väntat länge bestämmer hon sig för att det är bättre att komma sent, än att få stå och vänta. I lagom tid skulle så klart vara det bästa!