08.04 står det och det tar några hundradelar innan hon förstår vad skom hänt.

Mobilen ringer och med fumlande händer letar hon efter den på bordet brevid sängen. I samma stund som hon svarar tittar hon på displayen för att se vad klockan är. 08.04 står det och det tar några hundradelar innan hon förstår vad skom hänt.

- Hej, säger rösten i telefonen och hon grips av en märklig känsla. Shit, hon har försovit sig och det rejält! Berättar för rösten att hon egentligen skulle börjat 06.45 och är därför grymt sen. Hon lägger på och fummalr sig ut till badrummet. Var är glasögonen? Hon ser ingenting... I paniken rotar hon upp några kläder från golvet och försöker ring till jobbet... hoppas någon svarar.

- Magnus, svarar rösten i andra änden. Hon grips åter av panik.
- Magnus upprepar rösten, hallå? hon lägger på luren. Vad fan har de gjort? Ok, att det inte är en toppen grej att försova men det kan inte sätt in Magnus! Vad skall barnen säga?!? Hur skall hon ta itu med allt?

Hon tittar på displayen igen och upptäcker att hon ringt fel. Slår rätt nummer och Josefine svara. Aldrig har hon skyndat sig så mycket som hon gör idag och på fem minuter är hon på sitt arbete. I bilen på väg till jobbet kollar hon så att kläderna sitter där de ska, hon skulel lika gärna kunnat ta på sig tröjan bakochfram och andra konstiga saker skulle lätt kunna inträffa en morgon som den här.

- Shit! det gick fort, säger Josefine när hon kommer.
Själv tycker hon inte att det gick fort nog... Hon borde varit här för mer än en timme sedan... Tur i oturen att ingen barn kom denna fredag innan klockan åtta så ingen har fått stå och vänta. Paniken börjar släppa.

Detta får inte hända igen!

Vardagsliv | |
Upp