Trots sol känns det mörkt....
Tänk om vi alla kände oss lyckliga på precis samma gång, hur vore det då? Det som är lycka för mig är många gånger inte lycka för någon annan. Tror att det hela skulle resultera i ett fullständigt kaos...
Utanför fönstret i Lerum ösregnar det, känns om det blivit en trist vana här... Regn, regn och så lite mer regn. I Göteborg strålar solen och med en glass i handen känns det utmärkt att sitta vid lilla bommen och titta ut över båtarna som ligger i hamn. Lyckans ostar som fortfarande är lediga och kan spendera sina dagar på havet utan måsten, utan stress. GöteborgsOperan har lagom hunnit stänga igen sina dörrar, lagom för att jag absolut inte skulle hinna dit och hämta ut biljetter. Åh, varför känns det som om allt är emot mig.....
I tunneln på väg in i nordstan stannar ett gammal par mig och frågar om jag skulle kunna tänka mig att ta ett fotografi på dem. Kan jag absolut tänka mig och får till en riktigt bra bild. Får mig att tänka på den lilla digitalkameran som ligger djupt nerpackad i handväskan... Om jag skulle ta några bilder, här i det soliga Göteborg...orkar inte. Det är som något tungt hänger på mina axlar, något som inte kan skakas av, inte utan hjälp... Varför hjälper inte de som ska hjälpa!?!
