Orkar inte med mer tårar
Visst är det jobbigt just nu, så in i helvete!! Men trots att jag är ledsen försöker jag hitta mig själv i allt detta. Så länge jag vet vad jag gjort och så länge det inte är något "fel" emot någon tänker jag inte ducka utan sträcka på mig och stå för allt som hänt, även om jag inte väljer att hoppa av lycka.
Att T då väljer att gå sin väg kan jag bara beklaga. Ingen är mer ledsen än vad jag är. När en nära vän inte mår bra och drar sig undan mår jag också dåligt. Att på sidan stå och se hur en människa är så sorgsen och vilsen gör att jag just nu bara vill skrika att ta emot den hjälp jag kan ge. Det kanske inte är mycket till hjäpl, men jag kan finnas där, jag kan lyssna och alltid ställa upp när ingen annan gör det.
Jag kan, och vill, tro på mina vänner, men jag måste på samma gång kunna få tro på mig själv.