Du saknar inget förrän du nästan mister det....

Det är en tom känsla som fyller mig den här morgonen, vet inte annat hur jag skall beskriva den... vaknade av att alarmet på mobilen ilsket lät klockan 05.00 i morse. Ögonen kändes fastsydda i varandra, omöjliga att få upp. Låg och drog mig in i det sista innan jag tassade upp på ett iskallt golv.

Ville inte vakna, ville inte vara med... inte idag. Allt för mycket som står på spel och människor runt omkring mig som väntar på svar. Svar som jag omöjligt kan ge dem även om jag så önskade.

Jag berättade min svarta hemlighet för T igår, in i det sista har jag gömt mig men nu fanns det inte längre någon annan utväg. Vad har jag gjort!?! Hans besvikelse över vad jag blivit hur jag handskats med situationen förvånade nog oss båda. Men vad kan jag säga, det är inget jag är stolt över och jag hoppas att vi alla kan gå ur detta på det bästa sätt som går, vilket nu det är.

Vardagsliv | |
Upp